Jag sitter här, ofta, och tänker för mycket. Just nu var det allt för längesedan jag skrev. Men ibland så vill inte mina tankar ut ur mitt huvud på detta viset. Ibland vill man inte blotta för mycket av sitt liv. Det är så många där ute som tycker det är så himla kul att prata om en. Inte för att jag bryr mig så mycket om det.. Ganska kul att man är poppis ibland. Hehe..  Så kan det vara. Kan ju inte säga att det har hänt alldeles för mycket sen jag skrev sist. Jag har varit sjukskriven i två veckor. Blir antagligen sjukskriven ett tag till.. Inget jag tycker är roligt, och många undrar nog varför. Men det är inget jag har lust till att skriva om här egentligen, men ändå skriver jag det? Jag vet inte.. Det är sååå mycket tankar som irrar runt i mitt lilla huvud just nu. Men när är det inte det? Jag tänker alltid, och alltid fööör mycket. Jag måste verkligen sluta med det. När ska man börja tänka på sig själv och leva livet o bara skita i alla andra? Inte skita i alla så, på det viset.. Men alltså, jag är så snäll och jag vet om det, men jag kan inte vara snäll mot mig själv. Bara mot andra, jag försöker iallafall vara det så gott jag kan. Men samtidigt som jag är det så brukar det sluta med att jag sårar mig själv, bra Annelie. Applåder till mig. Någon gång ska jag ta tag i mitt liv, jag måste göra det. Det kan inte fortsätta såhär. Smärtan i bröstet, herregud, jag trodde aldrig att det skulle göra så ont att må så. Det gör alltså bokstavligen ont. Skumt tycker jag.. Jaha, här sitter jag och filosoferar, skriver om det ena och det andra och det går inte ens ihop. Bla och bla. Har min fina palestinasjal jag köpte igår på väla, stor och blå och svart och väääldigt mysig. För övrigt så har jag en katt också, hon är snart fem månader, grå och vit. Brukar kalla henne för hjärtat, misen eller lissa. Catja tyckte hon skulle heta Melissa.. Och nu har jag kallat henne det så nu får hon heta så, men det är ett ganska gulligt namn, eller? Åååh, vad har mer hänt.. Mormor har äntligen fått en ny lägenhet.. Är så glad för hennes skull. Också kan man komma o hälsa på henne mycket mer för det är så mycket närme, och nära till mamma. Helt perfa. Anyway så har jag träffat en väldans mycket folk när jag har varit med Catja, känns kul, och jag tycker verkligen om att jag och hon har kommit varandra så närma. And you know I'm there for you! Finns en del folk jag saknar nåt så enormt i mitt liv också. Men det är inte så mycket jag kan göra åt det. Träffade en av dom igår, för övrigt. Snart åker grabbarna, och vi har inte ens pratat med varandra. Jag tycker det är så tråkigt.. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka. Ett ex liksom.. Är jag bara det? Usch, gillar inte det ordet heller. Varför inte vara vänner, och prata som normala människor och umgås? Finns mycket där som jag försöker lämna bakom mig. Men det är svårt. Tycker om det för mycket för att bara lämna det. Vi var ju så bra! Jobbigt.. Låter jag inte konstig när jag skriver om det? Jag tycker det.. Ska hålla truten om det nu. Men.. Måndag imorgon, ny vecka.. Jag ska prata med min läkare och jag ska iväg på ett annat möte.. Sen får jag nog ta o skicka papperna till chefen för det har inte blivit av än.. Det känns som det är någonting jag måste göra, men jag kan inte komma på vad. Wierd.. Spinning in my head right now. För mycket tankar som sagt, och alla dessa killar, vad gör man åt dom? Stor fet jävla gåta. Just nu känner jag inte för nånting, finns en person som tycker väldigt mycket om mig, men jag kan inte .. vad ska man säga, jag kan inte känna nåt? Eh, kommer inte på nåt bra. Mest förvirrad typ. Varför gör man så? Kommer typ världens underbarase kille och så dissar man. Varför? Vad är det jag letar efter? Ingenting. Eller va? Jag kommer aldrig fram till nånting, mer än att jag klarar antagligen inte av o tänka på sånt just nu. Men vissa kan inte förstå det. Jag vet inte vad jag babblar om själv snart alltså, mina fingrar bara skriver utan att jag hinner tänka själv. Jag vill hitta en ny lägenhet. Jag vill inte bo här, det är så sjukt ensamt. Här finns folk runtikring här men jag träffar aldrig någon. Jag blir som en jävla zombie i min sjukt stora 2a. Okej inte sjukt stor.. Men den är stor. Jag har iallafall lissa.. Hon är söt, och sällskapssjuk, inte konstigt man får ångest ibland när man lämnar henne ensam.. Kommer man hem till en sjukt kelen och jamig kise. Fast ibland är hon så himla busig, proffs på o bitas i fingrarna när hon ska kela och är hungrig. Gulligast är när hon hoppar upp på min axel när jag sitter vid datorn. Eller bara lägger sig vid huvudet eller i knät när man tittar på tv eller nåt. Så bara ligger hon där o myser. Synd man inte kan krama henne, haha jag är nog sjukt allergisk också. Nog bra att jag har katt då? Nyser som en iddi ibland, sen tar jag två allergi tabletter, väntar 2 timmar så är det borta.. Sen blir det likadant nästa dag jag vaknar.. Sådääär jobbigt.. Men men. Shit the same. I'll live. Det börjar gå mot vinter nu.. Mörkare kvällar.. Jag vill verkligen inte vara ensam nu.. Det känns inte bra. Jag är verkligen ingen sån människa egentligen, sjukt sällskapsjuk. Sen att jag kan vara svår att prata med och vara svår att få kontakt med, det vet jag. Men det är sån jag är.. Jag kan inte hjälpa det. Lär känna mig så får du se att jag egentligen inte är så svår. Bara Annelie, som bara är helt sjukt underbar egentligen. Haha.. Om man kunde säga så om sig själv! Skämtosido.. Så har jag nog världens sämsta självförtroende. Och sjukt känslig är jag med, jag hatar det. Sjukt jobbigt. En annan sak som är jobbig är att jag skriver "sjukt" hela tiden. Ganska irriterande va? Jomenvisst.. Nu tycker jag att jag börjar babbla på om en massa onödigt.. Så jag tror att jag säger stopp här.. Mina ögon håller på att gå i kors och jag har sju.. Schh.. Nära där.. Eh.. Grymt ont i ryggen! Imorgon ska jag ta mig en tur o leta efter ett par stövlar, och kanske en fin höstjacka. Tycker det låter skitbra..

Jag saknar så hiiimla mycket.


/ Lajjlajj