En dag kvar, sen är det helg. Sjukt skönt ska det bli .. Idag har jag lyckats bränna mig på ryggen .. Bara för jag cyklade med linne hela dagen. Man kan inte får det men jag vill inte få sån ful bonnabränna. Naiz..
Tycker min mp3 kan vara färdiglagad nu .. Börjar sakna den. I need it. Har iofs Therese ipod mini sålänge, men jag vill inte ha dom hörlurarna jag har till den ..
Idag jobbade vi över till 17, så jag missade alla balklädda i stan idag .. Var längesen jag missade dom. Hm, men vet inte riktigt om där var så många man känner igen ändå. Jaaaja.. Shit the same..
Lite frossa har jag, kan inte smörja in mig själv på ryggen heller, nog lätt. Sen har jag ingen solskyddskräm .. :/ Bara nån annan som ska svalka står det.. Blä. Svider ..

Nej .. Jag måste sova .. Sovit alldeles för lite dom senaste dagarna..

-Helt off-

Så trött, båda i kroppen och i huvudet. Jobbat över idag.. Varit en ganska lång dag..
Men ändå så är det redan torsdag imorgon.. Men övertid då också..
Satte mig vid stranden idag när jag var klar med min utdelning.
Satt och funderade lite och tittade ut över havet..
Jag tycker om havet.. Det är så fint..
Usch, jag är inte skrivglad idag.. Mest borta i mina egna tankar..
Känner mig helt tom.
Jag pallar nog inte ..

Jag känner mig dissad. Känner mig inte alls omtyckt längre.

Det känns tomt, och ensamt.
Plus att jag känner mig jobbig.
Men jag kan inte bete mig på nåt annat vis.
Hur ska jag kunna göra det när jag älskar honom så?
3 sms och inget svar.

Uh.. Jag vet inte vad jag ska tänka längre..

Jag vet att folk kan läsa detta. Du kanske blir arg på mig för det.
Men jag måste skriva. Jag måste göra nåt.
Jag kan inte hålla allt inom mig.
För jag känner mig som en ballong som snart brister.
Fast jag är nog redan det, en ballong som brister hela tiden istället.

Idag brast det många gånger. Tur jag var ensam..

Jag fattar fortfarande inte varför det blivit såhär. Det måste vara något fel på mig. Det har det nog alltid varit.


Jag är så patetisk..

Har riktigt ont i magen. Har inte sovit ordentligt en enda natt. Och jag lär ju inte göra det inatt heller eftersom jag ska upp innan 5.. Hur ska jag ta mig igenom detta? När en person varit en så stor del av mitt liv. Inte bara en person heller, utan hela hans familj och släkt och vänner.. Det är ju helt sinnessjukt.. Jag vet inte vad jag ska göra. Vet inte vad jag ska tänka, vet ingenting. Jag har bara minnen överallt. Jag har grejer överallt som påminner. Detta går ju aldrig, nej aldrig. Jag blir helt knäpp i huvudet av detta. Jag förstår inte, jag kommer nog aldrig att förstå. Jag gråter och gråter.. Och gråter.. Mina tårar tar aldrig slut. Jag orkar inte. Jag vet jag låter patetisk.. Men jag orkar inte..

Fyfan.. Så jobbigt..

Jaha, varit i stan med Erik idag, inhandlade tre filmer och två tröjor. Inte för att det behövdes.. Men skit i det. Köpte ett paraply också, det behövdes iallafall. Sen åt vi på Mr Koo, shajz vad mätt jag blev, tror inte att jag ens åt hälften av all mat jag fick.. Men gott var det. Mm.. Men nu ska jag inte sitta här.. Ska inte vara hemma ikväll.. Känns som jag inte orkar vara hemma själv ändå.. Inte bra. Tänker bara för mycket och blir bara ledsen.. :/ SÅÅÅÅ. Nu ska jag klä på mig nåt finare än myskläder, fixa frillan och sminka mig, sen ska jag vidare till en liten födelsedagsfest..

För övrigt så träffade jag Jessica igår, min kusin Marie och en klasskompis.. Trevligt faktiskt. Sen pratade jag lite i telefon med min andra kusin Sofie som jobbar i England, skitlängesen man både såg och pratade med henne, så det var faktiskt kul o höra av henne.. Så nu vet ni.

Men haj o gobaj.

Vad ska jag tänka liksom? Folk säger jag måste försöka tänka på mig själv. Men hur kan jag göra det? Jag har ju bara honom i huvudet. Jag vill ju inte vara utan honom, varför ska jag tvinga mig till att göra nåt som jag inte vill? Okej att det är jobbigt att tänka på det, för det känns som tårarna aldrig ska ta slut. Han finns ju i mitt hjärta, och han kommer alltid att stanna där. Och här sitter jag, bara vill ringa.. Och gå dit.. Men jag kan inte. För jag har lovat mig själv och honom att inte pressa.. Men det är sååå jobbigt..  Jag trodde aldrig att jag kunde bli såhär ledsen igen.. Men det blir väl så när man inser vad man har förlorat.. Han kanske helt enkelt var för bra för mig..? Vad vet jag..

Jag saknar dig iallafall..


Världens finaste blå ögon..

Kan inte sova, kan inte tänka, glömmer o andas. Tommare än såhär har jag nog aldrig känt mig. Jag vill inte vara utan dig. Hur hände detta? Varför hände detta? Och fy som jag ser ut.. Jag vill inte åka till jobb när jag ser ut såhär.. Kommer få massa frågor.. Men jag måste..

Det gör så ont..