I varje fall just nu. Det känns som jag inte kommer någonvart alls.
Sitter hemma hos Daniel, som jag brukar göra när jag sitter och skriver..
Jag vet inte, men varje gång jag kommer hit, så blir jag så lugn.
Det är något med deras hus tror jag.. Hehe.
Det bara lugnar mig.. På nåt vis.. Men det är skönt faktiskt.. Bara komma bort och slippa tänka så mycket.
Under de senaste veckorna så har jag umgått mycket med Malin, trevligt faktiskt. Har fyllt 21också.
Sen har jag partajjat och sjungit singstar.

Det har nog blivit för mycket. För mycket fel. Det känns inte rätt.
Jag saknar mig och Daniel, väldigt mycket.
Var är vår tid tillsammans? Var har den tagit vägen? Vad händer?
Jag vill ha tillbaka alla våra fina kvällar med mys och söta ord som vi sa till varandra.
Jag vill ha tillbaka kramarna och pussarna som vi då aldrig kunde få nog av.
Jag vill ha tillbaka hållahanden, och de fnittriga kvällarna då vi kunde skratta åt vadsomhelst.
Det känns så långt borta.. Jag saknar det, så mycket..

Ta för givet, det är sånt man gör alldeles för ofta utan att tänka sig för.
Nu ska jag gå, jag tror jag skriver en rad ikväll också..

Buu..!